En vanlig bild av aspergare är att vi kan rabbla länets - ja, kanske till och med hela Sveriges - tabeller för buss- och tågtrafiken utantill. Eller att vi ägnar hela dagarna åt att föra statistik eller programmera. Och det finns nog de som är bra på och uppskattar just såna aktiviteter.
Jag tillhör inte en av dem. Siffror är inte alls min grej och min största gemensamma nämnare med tidtabeller är att jag aldrig kan hålla tiderna.
Programmering är nog kul, på sitt sätt. Men jag har aldrig haft tålamod att försöka sätta mig in i de olika programmeringsspråken. Jag har däremot ett stort intresse av språk och bilder, intressen som jag vet att jag delar med många andra aspisar.
Specialintressen är kanske ett av de mest utmärkande dragen hos aspergare. Men, och det bör understrykas, det betyder inte att alla aspergare har ett stort specialintresse.
Eller… så har alla det. Kanske är det som någon skrev i ett forum:
“Det kanske är mitt specialintresse att inte ha ett specialintresse”.
